Påsk

Är i Eskilstuna med familjen för att fira påsk. Här är Snutt med
en av mina bröder. Nya vårjackan är på! Sötnosar...

Oj!

Jag måste verkligen vara nedsatt, både fysiskt och psykiskt… Jag sitter och ser på The Biggest looser, och varje gång någon väger sig börjar jag gråta! Men de har ju varit så duktiga, men någonstans fattar jag inte hur de lyckats äta upp sig till 200 kg… Jag fattar inte hur de hinner äta så mycket… Vardagsäta ser jag som ett nödvändigt ont, det är ju skitjobbigt att man måste äta var 3-4 timme. Äsch. Jag yrar. Måste gå och vila igen!

Elände III

Ja, nu sitter man här. Klen som ett nyfött lamm, darrandes i morgonrocken. Flimrar lite lätt framför ögonen, men det är nog bara en släng av vätskebrist. Jag kom inte undan, nej, magsjukan tog mig i måndagskväll. Förnedring är vad det är! Helt galet att man kan vara så här darrig fortfarande. Hasar mellan soffan och datorn, för jobba gör jag ändå. Måste. Pust. Nej, nu måste jag vila en stund…

Glöm inte att tvätta händerna var 20 sekund!!!

Tack snälla rara Alexandra, för att du tänker på mig…

Elände II

Snutt kom hem från sin far. Kräksjuk. Då är det väl min tur snart?! Det vore ju dumt om det snålades på elände den här veckan. Har ju bara vart tokförkyld samtidigt som jag har asmycket på jobbet. Mycket på jobbet är i och för sig roligt, men inte om man är sjuk, och inte om man blir tvingad att vara hemma för magsjuka. Fy. Ta i trä. Jag har inte tid!!!!!

Nu är det bäst man skärper sig…

Jahaja. Nu har jag fått skäll också… för att jag inte skrivit. Jag tycker mig ha ett legitimt skäl för en lite paus dock; superförkylning och total over load på jobbet. Men jag skaaa skärpa mig nu. :)

Sitter på jobbet nu, sedan kl 9.30 i morse och sliter med rapporter på tyska. Jag kan inte tyska. Det blir inte lättare av det. Jag kan iofs inte spanska heller (förrutom när jag är full och tror mig kunna tala flytande) men satte 35 stycken på två dagar. Jag är galen. Jag drömmer om rapporter. Urk.

På onsdag, i veckan som kommer, flyttar hela kontoret in till Kungsgatan. Det blir asbra! Ett lagom cykelavstånd, hit till söder blev det lite kort ur motionssynpunkt. För plånboken blir det dock svårare, med tanke på att jag med största sannolikhet kommer köpa någonting varje lunch.

Sen är jag sur också. Lite. På Snutts far. För att det känns som att jag måste vara stand by hela tiden. En helg i månaden skulle han vara kvar till söndagen bestämde vi, valfri från min sida men med framförhållning. Sen hade vi helt plötsligt inte bestämt så… Sen var det tal om att inte ha Snutt två veckor på raken, för att det inte gick bra förra året. Då vägrade jag. Jag behöver två veckor om året bara för mig själv. Jag vet inte längre ut eller in. Jag har inte huuuur mycket ork som helst, och jag hoppas sannerligen att det är jag som minns fel, har hört fel, förstått fel och varit allmänt trögtänkt för jag av någon anledning känns det jobbigare om det är tvärtom... Vad det nu betyder.

Vill vara trygg med att alla anstränger sig och gör sitt allra allra bästa!

Nähänä. Jobba 1,5 timme till sen hem och ta emot lillen. Som för övrigt ringde för ett par timmar sedan och ville hem… pust.

Sysslor

Om man tar ut soporna när mor ber om det, dammsuger och torkar golvet
i sitt rum så får man veckopeng! Efter morgonstädningen promenerade
vi till Globen för lunch och bränna de intjänade pengarna.
Fantastiskt härligt väder! Vårbubblar i hela kroppen :) Så väl
hemma räckte energin till att även soppa bort allt grus på gården.
Jag halkar alltid på grus. Inte på is, men grus. Jag är konstig.

För alla mammor som kanske känner att de är dåliga mödrar ibland,
kan jag berätta att jag var sämst i morse... Blev väckt av tjat och
bråk klockan halv sju och förlorade mig helt. Tjongade min kudde
rätt i nyllet på Snutt samtidigt som jag vrålade -Jag säger upp
mig!!! Han svarade direkt: -Du har i alla fall fått sparken! Och så
marscherade han iväg. Där satt jag, morgonsur, och kände mig både
elak och väldigt löjlig. Rätt åt mig.

Galet mycket vi hunnit med idag! Nu puzzlar Snutt och jag ligger med
benen högt och väntar på att det promenadonda ska gå över. Sen ska
jag 'övertala' min lille vän till till PS3, och sen blir det till att
göra min mors berömda vegitariska lasagne. En miljard gånger godare
än en med kött. (jag var nog tio år innan jag fattade att det ens
fanns lasagne med kött, och jag kommer aldrig vänja mig vid den
smaken).

Flytta!

Snart går flyttbilen för kontoret. In till City, Kungsgatan! Ska bli skönt med en nystart.

Det var dumt gjort

Lade en kudde i knät, med en fickspegel på för att plocka
ögonbrynen. Skitdumt. Huden hänger ju som på en blodhund! En chock.
I morgon ska jag köpa klädnypor att fästa i nacken. Jävla skit!
Gammal, pank, slapp och singel är ingen schysst kombination...

Kära hjärtat

Snutt har fått ny assistent. Han avskyr honom än så länge, med det tar väl tid att lära känna varandra och tålamod är inte vår starka sida… Fick lova min pojke att prata med O så det gjorde jag i morse, nervöst men bra. Jag är ju mitt barns talesperson, så det är bara att bita ihop. Hoppas det blir bättre, för som det var i höstas var hemskt…

Snutt säger; - Jag kommer få ett dåligt liv mamma!
Jag säger; - Alla har dåliga liv - ibland. Sen har man bra liv. Upp och ner går det.

Vad annars kan man säga?

Bajs

Någon har sparkat sönder grinden till min kolonilott/stuga. Surt. Varför?!

På min önskelista

Från Honey I´m Home. Me love…

TSM The Swedish Model

Gör superfina väskor - någon som vet var 17 jag kan köpa?!

Fint eller fult?

Jag har ingen aning...

Hoppsan!

Måste ju rapportera att årets första joggingtur är avklarad! Samma runda som i höstas på nästan samma tid. Fast seg och klumpigare. Men det gör inte något alls. Fågelsång och solsken. Lycka!

En annan lyckosam sak hände igår när jag gick till jobbet. En skylt utanför yogastället vid Mosebacka hade satt upp en skylt, "Stockholm Spine Center". Jag blev nyfiken och hoppfull, för jag vet att ortopeden som opererade min rygg för 10 år sedan arbetar där. Ringde och frågade, och de hade sjukgymnaster från Spine C där några gånger i veckan, de talade också om att "MIN" läkare tog emot patienter där ibland. Jippie! Bokade en tid i april, för att kolla upp mina sneda höfter och rygg. Ena höften "hänger" cirka 5 cm och det är ju ganska mycket. Inte vet jag vad han kan göra men säkert något. Han är min idol, utan honom hade jag inte levt idag. Så de 1200 pix ett besök går loss på är med största sannolikhet värt det!

Nu ska jag gå och damsuga under soffan. Hejja mig!

Små söta saker

Turkos är min färg. Inte på kläder, men på glas och inredningsdetaljer. De här söta små skålarna hittade jag på rea hos Bolia. Silver och turkost - kan inte bli mycket bättre!

Torsdagstrivsel

For hem till fina M och blev serverad världens godaste soppa, vin och
bebisdoft. En perfekt torsdag med andra ord! Det är så härligt att
få träffa en ny liten, det väcker många känslor och även en stor
glädje över var jag och min son befinner oss idag. Jag är stolt,
glad och tacksam.

I vilket fall så lagar M jättegod mat. Alltid. Om jag vinner en
miljon ska hon få den så hon kan öppna restaurang där jag kan äta
varje dag.

Plötsligt händer det.

Hoppas det händer i morgon. Jag är hungrig.

Hot Stuff!

Det är runt 30 grader här på Badkompaniet. Skönt för de som badar,
ett helvete för mig. Känner mig full.

Urk!

Fick det dagliga mailet från skolfröken. Halva personalstyrkan har gått hem för att de är magsjuka… Fy. Äckligt. Jag är liiiivrädd för magsjuka. Hellre att jag skulle bryta ett ben än bli magsjuk. Och nu kan jag inte tänka på annat…

Well well. Nu ska jag strax hämta Snutt för att trava vidare till första lektionen på simskolan. Han kommer bergis kräkas i poolen…

Happy tuesday!

Skön dag. Åt lunch med en kollega och snön har fläckvist smällt och jobbet är ganska roligt och jag sov gott i natt och jag är mätt och jag är varm. Jag skulle kunna fortsätta länge med olika saker som känns bra i dag, men jag är lat oxå. :)

I går träffade Snutt för första gången den nya assistenten i skolan, Herr O. Snutt med kompis konstaterade kortfattat att: - Han suger. Punkt. Fast det tror jag inte riktigt på, inte ännu i alla fall. Det är förändringen som ogillas, samt att de är på tok för vana vid kvinnor, märkligt lite män i skolan. Tråkigt! Både för dem och mig... Men men, jag får härda ut. Idag när jag hämtade såg snutt ovanligt skamfylld ut och visade mig till tavlan där personalbilderna sitter, ett foto var överkryssat, kluddrad på. Gissa vilken!

Snutt ljuger aldrig för mig, vilket jag försöker lära honom. Tror det är skitviktigt att kunna ljuga! Dels för att man då lär sig nyanser både hos sig själv och andra, och att kan man ljuga själv så förstår man att andra också kan.

Men i alla fall, så där stod han med en kompis som oxå hade varit med och kletat (som kan ljuga och var sjukt besvärad över snutts ärlighet) och jag blev sur och sa åt dem ordentligt. Snutt var ledsen, och ångrade sig jättemycket och det är ju bra det. Herr O sa bara till Simon att; nu glömmer vi det där! Jag har aldrig sett ett så lättat litet ansikte!

Så gick vi hem, plockade upp en liten kompis på vägen. De gjorde läxor, vi åt mat, nu spelar de Ps3 och jag ligger här på sängen med varm dator på magen.

Jag sa ju det! Skön dag!!!

Ett ögonblick

Jag hoppas snutt kommer vilja spela något instrument. När vi var hos
farfar i Örebro under sportlovet fanns det ett gäng att prova.
Violinist kanske kan vara något? Troligtvis inte dock, av någon
anledning tror jag mer på trummor. Vi får se. :)

Dove

Som Buzzador får man prova olika produkter och dela med sig av sin
erfarenhet till andra. Min första produkt blev Doves visiblecare, en
duschcreme som jag faktiskt kan rekomendera. Min hud brukar skrynkla
ihop sig och torka ut om jag använder ngt annat än Lactacyd, vilket
alltid kännts tråkigt och olyxigt, men den här luktar gott, är
krämig och dryg. Och jag tål den! Jag låter som värsta
reklamfilmen :) men den är skön. Jag har några provflaskor kvar om
du har lust att testa!

Fredag

Mor kom igår och ska stanna till söndag, tror jag. Mysigt! Vi spelar spel, bygger lego och det är skönt med sällskap. Snutt säger att han älskar alla när han träffar dem, det har han aldrig gjort förrut, så farfar, farmor och mormor blir jätteglada! Jag med… :)

Nu ska vi snart ut i det vackra vädret, promenad och sushi.

SJ

Resa

I fredags hämtade farmor snutt på skolan, och idag reser jag efter.
Det är märkligt vad tankarna ramlar över en när tiden tillåter. I
går kväll, när jag gått i tystnad en hel dag, slog det mig att jag
är medelålders. Att det snart är 20 år sedan jag var 20. Att inte
mycket blir som man tänkt sig - på gott och mindre gott. Jag är ett
litet liv och knappast så betydelsefull som jag då trodde mig vara.
Jag är viktig för en person, min son. Det är gott och nog. Det är
skönt att känslorna inte är så svullstiga och dramatiska längre.
Kanske är jag lite besviken, men det hör till och är inte hela
världen. Inget är hela världen. Jag är nog ganska lycklig. På ett
odramatiskt vis.

Hello!

Nu har jag varit borta ett tag, vinterns alla åkommor fick fatt i mig. Nackspärr, snuva och ont i halsen. Huvva! Nu är jag lite bättre och har en veckas sportlov att se fram emot, som inte kommer innehålla mycket sport dock… mest mys och gos om jag känner oss rätt.

Idag mådde jag hyfsat när jag vaknade, men råkade läsa notisen om kräksjukan i DN. Jag klarar inte av kräksjuka! Nu tänker jag inte på annat och är helt säker på att jag mår liiite illa... Hur gör ni för att undvika den totala förnedringen?!

Trevlig helg!

Superskönt med sovmorgon i morgon bitti! Har halkat efter med sömnen
lite när jag vårdat sjukt barn och försökt komma ifatt på jobbet i
två dagar. Hoppas nu jag inte vaknar PRO-tidigt bara för det...

I morgon tänkte jag försöka mig på att springa en kort runda, är
flera månader sedan och kläderna krymper :).

Natti!

Herregud

Jag är så uttråkad att jag snart svimmar. VAB är inte min grej… många verkar tycka att det är mysigt, men jag tillhör inte dem. Sitta inne i en pytteliten lägenhet gör mig sjukt rastlös. Inte företar jag mig något vettigt heller, som att städa ur mina av skräp fullproppade skåp. Jag bara vankar runt och har myror i brallan! I morgon får han gå till skolan. Basta!

Vabbar

Idag är vi hemma och försöker mota bort envisa baciller. Spel, the och böcker. En glass. Soppa. Kramar - det borde gå!

Slappardag!

Med lite åk och skottning av isbanan. Skönt. Nu får vi bara hoppas att våra magar snart är bättre!

Pysselfredag

Finns ingen bättre dag än fredagskvälla att fara till Ikea på! Inte en kotte är där, inga köer, lugnt och skönt! Jag köpte mig en Expedit bokhylla, ben och lådor för att montera ihop alltihop till en praktisk hallbänk. Min hall är smaaaal, Snutt och jag fick knappt plats jämsides förrut när en byrå stod där, men nu blir det disco! Ska bara sortera plastlådorna från allt junk. Tror att jag har två till i källaren - eftermiddagsuppdrag att försöka bryta sig in i den oredan…

Hittade även fin vas på Ikea. Jag fullkomligt älskar turkost så den var tvungen att följa med hem, måste snart åka tillbaka dock för det fanns en miljard andra glasprylar i favoritfärgen. Turkost och rött. Och gräsgrönt. Mumma.

Snart kommer snutts bonusmamma och hämtar mig. Vi far till Sickla för att fika och storhandla. Jag har en fantastisk tur!

HA! Mitt minne fungerar! Jag hade två exakt lika dana lådor i källaren, så nu är bänken perfekt!

Idioti

Jag tror att jag skrev här för ganska precis ett år sedan, om en kollega som tog med sig sina barn till jobbet. Dagen efter de varit magsjuka. I går gjorde han det igen! Vilken idiot. Suck.

Redovisar läxan. Duktig kille!

Skickat från min iPhone

Fin dag

Hämtade tidigare och for med Lillen till läkaren. Dags för väga,
mäta, blodtryck och puls. Allt var jättebra! Han mår så bra och är
glad och pratsam. Mitt vackra hjärtegryn!

Pekingsoppa - inte vår soppa

Huvva! Idag köpte vid med oss mat hem från AsianWok på vår gata. En blandad låda och så slog vi till på pekingsoppa… Den var kanske god, men åsynen av den - hjälp! Den såg faktiskt ut som en spya... Ursäkta, men så var det. Tog ett foto, men jag besparar er den. Men jag undrar om det är så de ska se ut…

Dagens sägning

- Vet du, snutt, vi har indianblod i ådrorna - min farmor var indian, bertättade jag när vi promenerade till skolan i morse.
- Jahaa, replikerar snutt efter en stunds funderande, man blir nog grinig av indianblod.
- Så du tycker att jag är sur av mig?
- Ja, men det är ju inte ditt fel att du fick indianblod i dig!

Sötnos…

Bror och syster

MelodiFest!

Jag ska vara barnvakt, över natten! Snutts lillasyster som snart fyller tre år ska sova över, inte utan att jag är lite nervös… Jag har köpt massor med godsaker; frukt, MiniHägen, tulpaner (ska man ju inte äta, men gott att se på…), hamburgare och pommes, snacks. Fest och glam! Hoppas jag.

Kan inte hjälpa att en liten oro gnager att lillen ska vara "vibbig", jag hoppas att det blir roligt för oss alla! Jag vill så gärna att det ska bli bra, eftersom jag inte kommer få några fler barn, och de faktiskt är syskon, så att jag ändå får vara en del av ett annat barns liv, på nära håll. Att det kanske blir ett naturligt arrangemang att hon stannar över hos oss ibland. Jag skulle gärna haft fler barn... levt "Svensson-liv", en exotisk dröm…

Det blir nog bra!

Fredagsöl

Eller klunk om man så vill. Tog en sipp och kände mig yr. Är det
dags att börja träna? Alkoholträning. Starta långsamt med mellanöl
så efter ett par veckor kan jag dra en vinare utan att blinka!
NÄÄÄ!

Det bidde ingen klänning

Vitt och skirt känns helt enkelt inte rätt, får tåla mig till
våren. Istället blev det mina nya jeans, blus ock kavaj. Satan vad
jeansen är små... Ha en fin dag!

Oooohh

Kan inte vänta! I morgon ska jag ha på mig den vita fina klänningen jag köpte av Alexandra! För visst fåååår man väl ha en vit klänning mitt i vintern…?!

Bakslag

I dag träffade jag en bekant på bussen som frågade hur det var med allt. Bara bra, underbart! svarade jag. Och inte tog jag i trä…

I går kväll kikade vi på Tradera och hittade fina legogubbar som lillen gärna ville ha, vi la ett bud och jag förklarade många gånger hur det gick till. Om vi vann budet så ska det först betalas, sen tar det ett par dagar tills de kommer med posten. Mååånga gånger berättade jag och allt var ok.

Så jag hämtar på skolan, lillen med vän och börjar traska hemmåt. - Vann vi auktionen, mamma? Ja, svarade jag, nu tar det ett par dagar innan de kommer. FAN! Jag borde bara ha sagt att jag inte vet, att vi får se. Mycket bättre att bara ta fram dem när de kommit. Eländet börjar, han kan inte släppa inte lägga åt sidan, inte koncentrera sig på hur glad han var att kompisen var med. Jag försökte upprepade gånger påpeka att han borde sluta så att inte vännen tröttnar, men inget hjälper. Till slut vill ju kompisen gå hem, inte följa med, varpå lillen blir sjövild och skriker som en tok och sparkar mig allt vad han kan strax ovanför knät. Sjukt ont! Ringer vännens mamma som tursamt nog är hemma och förklarar bara kort att det inte funkar, hon vet och förstår. Väl hemma skriker min lille kille att jag ska döda honom, han kastar sig mot allt för att skada sig, gråter hatar är förtvivlad. Jag hittar en ingång och vi sätter oss i varsinn fåtölj och pratar om allt. Ett bra samtal. Jag ber honom att fundera över att i starka känslor glömmer man lätt allt det bra i ens liv och att ofta kommer man inte ihåg det förrän man lugnat sig. Att man kan veta utan att känna, att allt blir bra - sen, om en stund. Så man kan öva ett sätt att bromsa och att bygga en grund tills man blir större. Så man inte gör sig själv illa när man mår som sämst. Vi pratar länge och lugnt, ett bra skönt samtal. Vi är trygga igen, men gud så trötta. Min lille vän, min kärlek är stor och räcker för alltid. Jag tror att han vet.

Spel PS2

Simon säljer lite spel. Om någon är intresserad!

Trött i mössan

Sjukt sömnig... som synes. Längtar till det att jag får gå och lägga mig. I morse vaknade jag på helt jävla fel sida; sur, sömning och allmänt sunkig. Undrar hur det blir så egentligen?! Var ju glad när jag gick och la mig. Elände. Tur att det kommer en ny dag i morgon - See you then!

Pirate of the North

Söndag

En glädjens dag - sonen kom hem från sin far och jag blir lika lycklig som alltid! Spelar ingen roll om han bara är borta en dag, jag blir lika glad att se honom. Är liksom inte hel utan mitt barn. Det är ju roligare att vara fler dessutom. Ensam suger!

Jag vill inte vara singel längre. Jag vill faktiskt inte. Nu är jag stark nog att bli kär igen, problemet är väl bara hur man ska träffa någon... Det har aldrig hänt att jag blivit "raggad" på, om man inte räknar den lätt utvecklingsstörde killen som jagade mig i löpspåret för cirka 20 år sedan, med byxorna vid knäna, vrålandes - Ska vi knulla?!!!!

Tips?

Lördag nu igen

Veckorna går så vansinnigt fort! Knappt har man gjort en måndag - så är det lördag igen. Vilken dag i veckan det är kvittar mig lika. Jag gillar nog lika mycket att vara ledig som att arbeta. Kanske beror det på det faktum att de människor jag träffar är de på jobbet… Livet som singel är inte så roligt som det i många sammanhang beskrivs, som något nästan eftertraktansvärt. Lyx. Nej. I morse ringde och sms:ade jag runt till ett antal vänner för att försöka hitta på något, men det går inte. Aldrig. För de har familjer och sina egna planer, vilket jag förstår, men det är likt förbannat skittråkigt. Längtar till våren, då ska jag hänga nere vid mitt fina lilla hus vid viken och fixa... Inte en död stund!

Så idag har jag städat, tvättat, handlat, hyrt film och gjort min favoritsallad. Mozzarella, avocado, gurka och tomat, salladsblandning och rökt skinka. Med en hink olivolja och vinäger på, samt ett ton örtsalt och svartpeppar. Det är min favoritmat när jag är ensam hemma! Mjaoooo...

Tack Tant T!

Jag har fått en bloggutmärkelse!
Ingen kan vara gladare än jag - struttar runt som en tupp på kontoret!

Jag tackar Tant T, för utnämningen, som skriver om "Tankar - funderingar - observationer - ytligheter. Blandar allvar med vänlig ironi och skriver gärna några små ord om barnen för att hjälpa mitt minne för framtiden."

För den som mottager denna fina award gäller följande:
• Lägga in awarden på sin blogg
• Länka till den man fått den av
• Berätta sju saker om sig själv
• Välj sju bloggar att skicka den till
• Länka till dessa bloggare
• Lägg en kommentar i deras blogg om att dom har fått en award

Här kommer 7 saker om mig:
1. Jag älskar att äta ostbågar! Det låter ju inte så märkligt, tänker du kanske nu, men de flesta ändrar sig nog när de får veta att jag äter dem med chokladpudding! Det är vansinnigt gott - jag rekommenderar alla att prova.
2. Jag är en genetisk röra. Min farfar var grek (därav efternamnet Zonars), min farmor cherokeeindian och på min mors sida kommer man från Dalarna och Jämtland. Fatta! Jämtland!!! ;)
3. Jag älskar mitt arbete som originalare på reklambyrå. Har jobbat som det i snart 20 år och jag tröttnar inte, det är fantastiskt lyckosamt!
4. Jag har det alltid väldigt välstädat hemma, jag avskyr när det är stökigt. Men öppnar man ett skåp eller en garderob så får man göra det på egen risk - allt ramlar bara ut. Jag tycker verkligen inte om att det är så men jag har någon knasig spärr i huvudet som gör att jag aldrig tar tag i skåpstök. Kanske borde anlita någon…
5. När jag var 28 år opererade jag min ryggrad. Den var av, helt av, i ländryggen och de skruvade ihop den med metallplattor och skruvar. Jag hoppades att de skulle pipa om mig i tullen, men tyvärr, det händer inget alls. Jag har fortfarande problem och äter mycket mediciner, men är ändå 100 gånger bättre än innan. Springa får mig att må ännu bättre! Så jag längtar faktiskt efter barmark…
6. Jag är smått beroende av Hemnet och Blocket. Tittar säkert tre gånger om dagen på olika lägenheter och prylar - jätteroligt! Men köper inget…
7. Sist, men långt ifrån minst betydelsefullt så har jag har en son, mitt enda barn, en underbar fantastisk pojke som jag älskar över allt annat på denna jord. Han har npf, vilket betyder neuropsykiatriskt funktionshinder. Högfungerande autism och add. Han är en kämpe! Och så även jag, börjar jag inse, men vad gör man inte för de sina?!

Jag skickar nu denna award vidare till nedanstående sju
bloggar/bloggerskor/bloggare:
Stockholmsvardag Lysande Ögonblick Tant T Rapporterar Ulrika Gabriel Inspiratör QoolaQvinnor Fröken Svensson mycketmia.blogg.se

Dagens kap

Wardrobe på Hökens gata slår igen på måndag, men jag hade turen att hinna köpa två par jeans på superrean. De kanariegula jeansen (syns tyvärr inte på bilden hur fingula de är) från Dr Denim för 150 kronor och Object-jeansen 300 kronor. Som hittat!

God morgon och glad fredag!

I morse var jag på jobbet redan kvart i åtta. Urskönt att låsa upp och det är alldeles tyst och tomt... En kaffe framför datorn och börja planera dagens arbete, som idag består av att sätta om den Stora Bankens foldrar och broschyrer efter ny manual. Jag har nog det roligaste arbetet på planeten!

Idag ser jag även fram emot lunch på Ljunggrens med fina mammalediga kollegan Petra med son!

Israel - Haiti - Gaza

På morgonen lyssnar jag alltid på P1 när jag gör mig i ordning. Idag var det ett intressant inslag om Israels hjälpinsatser i Haiti, vilka är stora, otroligt professionella och välutrustade. De fraktade till och med hem ett barn som behövde en stor operation. De är omskrivna i hela världen för deras fantastiska insatser, utom i Sverige. Varför kan man undra. Anledningen är nog, som de sa på radio, att när människor dör som flugor på Gazaremsan så lyfter man inte ett finger för att hjälpa sjuka, skadade och döende. Kanske är det för att det är de som är förbrytarna…

Rätta mig gärna om jag har fel!

Dagsverket

Kroppen är mör av att ha suttit böjd över bordet i två timmar.
Hjärnan mjuk av svårbegriplig manual. Men mysigt ändå på något
märkligt sätt. Måste ha varit sällskapet!

Vintervy

Det syns inte på bilden, men det snöar! Jag tycker att det är jättefint, men jag längtar lite efter våren ändå… Glöm inte halsduken!

Pust.

Idag har jag i alla fall skött mig - inga utbrott ;). MEN. Idag skulle sonen ha med sig en kompis hem, och det var de båda väldigt glada för. På jobbet fick jag en stor kasse full med pokemon-kort att med hem, och någonstans i bakhuvudet var det en liten röst som viskade att det var nog ingen bra idé att ta hem dem just idag, eftersom kompisen skulle med. Skulle liksom bli för mycket kul på en gång. Men sen glömde jag bort rösten… Och kaos blev det. Min pojke blev både förvirrad/arg/glad - allt på samma gång. Sedan blev det kvar en obehagsdimma i hela honom, den gick liksom inte bort. Allt exploderade när de spelade tv-spel, en petitess, och så var jag tvungen att ringa kompisens föräldrar så att de fick komma och hämta. Fast innan de hann komma fick vi till ett bra samtal och bråket räddes ut. Synd bara med alla otäckheter som kommer ur min sons mun när det blir så där... Jag vet ju, men kompisen… Tur att han är lite vild själv, för han tog det bra och vi pratade mycket bara han och jag.

När min pojke blir så där småtokig, så går jag till honom med jämna mellanrum och dels säger till att det inte låter bra när han säger som han gör, att det finns andra ord att förklara det han känner, men det viktigaste av allt är att jag rör vid honom, klappar kramar och är mjuk i händerna. För rätt vad det är det något i hans blick som gör att jag vet att kramar jag om honom då, så vänder det och han kan formulera sig. Ibland kan jag inte hitta känsla i mig, men nästan jämt gör jag det, och då blir det bra fort men om jag inte gör det blir det tok på allvar. Nu för tiden går det mesta över jättefort! Tacksam.

Vansinnesutbrott

Ibland är jag inte klok. Blev så arg på min son att jag rev en legoinstruktionsbok mitt itu! Se där så smart, nu vet han med säkerhet att hans mor är galen… Det var dessutom ett superfånigt gräl som jag inte ens minns vad det handlade om. Så nu har jag suttit och tejpat i en timme, med skammens rådnad brännande på kinderna.

– Jag älskar dig mamma, fast du var lite vild. Har du feber?

Nazister - suck.

Jag har ju en bror och en syster i USA. M som är 25 år och vi har haft kontakt i några år, mailat men aldrig träffats irl. Hon är väldigt rar och jag känner mig nära henne. Sen är det min bror, E som är 22… har aldrig pratat med honom, han har tydligen suttit flera år i fängelse men häromdagen hittade jag honom på MySpace och fick en chock. I hans fotoalbum sitter han och vänner och poserar framför en stor naziflagga… Bildtexterna orkar jag inte ens kommentera. Det känns sorgligt, men jag kommer aldrig någonsin ha kontakt med honom. Det går inte. Jag förstår inte och vill inte förstå. Hur tänker man? Dessutom är vi grek-indianer… hur "ariskt" är det på en skala? Jag blir så jävla trött.

Ett första kapitel - snart har jag tid att fortsätta!

Glaset krossades mot golvet. Inga tårar när smärtan från glasbiten i foten, pulserade i takt med blodet som trängde fram och droppade ned på mattan. Aldrig några tårar… Som hon kunde längta efter att få gråta. Längta efter att få slippa ifrån den rymd, det hav av tårar som vilat i maggropen under så lång tid. Hade det alltid varit så? Med skräckblandad längtan kunde hon drömma om hur det skulle bli när vågen kom. Skulle hon överleva den? Eller kanske drunkna… försvinna ned i ett behagligt tomt innehållslöst mörker. Någon gång måste det ha varit annorlunda! Hur skulle hon annars ha orkat gå vidare i livet. Hon ansträngde sig hårt för att minnas... Brunbrända barnben med fötterna instuckna i röda träskor, fingrar i munnen som smakade sött av glass och sommarsol som värmde ett fräknigt ansikte. En nyckelpigas promenad över armen. Det mindes hon. Men hon mindes även tyngden. Den fanns där redan då, men mer i bakgrunden, mer som en kall vind som blåste över henne, in i henne. I bland. Den stora skillnaden var nog tillförsikten. Men alla år däremellan? Mellan barndom och vuxenliv. Den period som måste vara den svåraste att överleva, då hormoner, förvirringen över vem man har varit, är och ska bli, rusar i blodet. Den tid då känslan att vara oövervinnlig, odödlig blandas med en längtan av att utmana hela universum. Hur klarade hon egentligen sig igenom den…

- Elaine... nu har du kommit hit tre gånger, finns det inget du vill säga? Det är ju trots allt du som bokat de här mötena. Sen blev det tyst igen. –Vill du prata om hur det kändes när du var här förrut, för fem år sedan? När du kom tillsammans med din mor.

Rummet de satt i var välmöblerat, allt hade sin plats, en betryggande ordning där ingenting låg och balanserade alltför nära en kant, inget som låg i bortglömda högar och bara slukade utrymme. Ett mörkbrunt skrivbord med ett par anteckningsblock, en vas som användes att ställa pennor i och en skrivbordslampa med grön glasskärm. De satt längst bort i rummet, mittemot det stora fönstret som vätte ut mot torget, i ett par bruna läderfåtöljer där ett litet bord i knähöjd skyddade från att rent fysisk komma för nära. Det var allt. Så lite men fullt tillräckligt. Allt som behövdes. Inget utöver. Inget extra. Rent.

Luften var sval och den enda doft Elaine kunde känna var små dunster av Kerstins parfym när hon böjde sig fram för att ta sina glasögon från bordet. – Det var så länge sen, svarade hon sakta och började försöka trassla ut sina kroppsdelar. Tänka. En arm. Höger arm, var är den? Ett ben. Kroppen värkte efter att ha suttit så stilla, så spänd. Snart en timmes krampaktigt omfamnande om sig själv i ett försök att skydda och hålla allt på plats. – Så länge sedan och ändå inte. Jag hatade att hon tog med mig hit, som om allt som hände var mitt fel. Jag var ju ett barn. Tolv år, då är man väl ett barn, är man inte det? Kerstin nickade och sa – Är du fortfarande ett barn?

Fem år gammal och väntan var lång. Idag skulle han komma, han hade sagt det och hon trodde honom. Varje gång. Spaden slog mot hinkens kant när hon vandrade fram och tillbaka över den lilla sandlådan utanför huset. Hon tittade ännu en gång mot busshållsplatsen men ingen syntes till. Han kommer idag, jag vet jag vet jag vet. Om jag kan balansera på staketet två gånger så kommer han. Då blir det så. Han sa att han älskade mig. Hon valde att glömma att han sagt samma saker vid hennes förra födelsedag, men kroppen mindes sorgen och hennes smala armar försökte hålla om och trösta. Finaste klänningen hade hon lagt fram kvällen före, då han ringt och storslaget meddelat sin ankomst. Vita strumpor och röda skor. Mamma hade inget sagt, bara gått undan och undvikit hennes glädje. Det började att skymma och luften kändes rå. Han kom aldrig, det skulle han aldrig göra och hon skulle alltid vänta. I varje möte med en man var förhoppningen att äntligen få bli sedd, antagligen erkänd. Som ett underverk, som den stora kärleken. Som den kärlek en far känner för sin dotter. Men han fortsatte bara att ringa, lovade dyrt och heligt att denna gång skulle det bli annorlunda. Den här gången skulle han komma. – Du är väl en duktig flicka, hjälper din mamma? Du förstår, annars kan inte pappa komma, bara om du är riktigt snäll! – Jag är en snäll flicka pappa, viskade hon in i telefonluren. Det enda som kom med posten var två gula telefoner av plast. Man kopplade dem samman med en lång sladd och så skulle man sitta i varsitt rum och prata med varandra, något som Elaine aldrig kunde förstå det roliga med. Om man nu hade möjlighet att tala med varandra ansikte mot ansikte, varför skulle man då frivilligt låtsas som att det fanns ett avstånd. Som om det vore en rolig lek. De gula telefonerna stod på hennes skrivbord och varje dag när hon såg dem kändes det som ett slag i ansiktet. Hon tog dem i famnen och gick med bestämda steg till sopnedkastet. Hon var yr av upphetsning, känslan av att ha gjort något viktigt något avgörande, fyllde henne och hon började springa bort mot lekplatsen. Men för varje steg hon tog fylldes hon av ett tvivel, hon ville straffa pappa, ville att han skulle veta att han sårat henne att hon längtade efter honom. Men nu kommer han aldrig att komma, tänkte hon när modet lämnat henne, och det är mitt eget fel.

Ja, jag är ett barn. Ett gammalt barn. Åldrad och tärd, märkt av andras skam och påtvingad att bära deras ångest, en börda som är och var mig för tung. Kanske är det därför min rygg gick av, tänkte Elaine men sade istället –Nej, jag är stor. Nästan vuxen, jag har ju tagit hand om mig själv länge nu.


Måste ha varit ett år sedan jag började på denna, men tiden har sprungit ifrån mig. Vill komma i kapp och fortsätta nu!

Im the chef!

En fläskfilé räcker till 6 middagar för oss - är det inte helt otroligt?!
Sjukt bra. Och gott.

Mitt mest spännande och intressanta inlägg EVER!

Grått.

En vacker utsikt. Men idag är det så grått att jag nästa somnar… Längtar mig sjuk efter våren! Varför tror jag alltid att den ska komma bara julen är över?! Det är ju flera månader kvar innan man får cykla över Skanstullsbron med en ljummen vind mot kinden.

Simskola

Snabba puckar. I går mailade jag Badkompaniet med en förfrågan om att anmäla sonen till simskola, och redan nu ringde de upp och bekräftade att han var anmäld. Trevligt och snabbt! Så nu kanske pojken lär sig att simma lite med huvudet ovanför vattnet. Kan ju vara bra att kunna andas ibland… Han är som en utter och totalt orädd, men när man bor i ett land med så mycket vatten, känns det som en ovärdelig kunskap. Kul!

Bio

Snart är det dags att bege sig till Heron City med en annan familj för att se "Det regnar köttbullar" i 3D. Jag älskar barnfilmer så det känns bara roligt!

Den var väldigt bra! En spännande historia med tankar kring överkonsumtion, moral och etik. Eller var det bara i mitt huvud?

Föräldrarfunderingar

Hmmm. Tankar som far och yr. Har ju varit mamma i sju och ett halvt år nu, till en fin pojke. Skiljde mig från hans far för ca fyra-fem år sedan. Redan när min son var tre månader kände jag att något var annorlunda, men jag lade skuld på mig själv - att jag helt enkelt inte dög som mor. Försökte med allt, försökte hitta metoder, modeller och försökte alltid minnas exakt vad som hänt den timmen som var bra. Vad hade vi ätit? Var hade vi varit? Luften. Stämningen. Vad hade jag sagt? Exakt. Allt för att hitta sättet att göra allt bra. Bli duglig. Göra mitt barn till ett glatt barn. Han var konstant missnöjd, frustrerad och orosfylld. Först runt 3 år kunde han vakna och vara glad, en liten stund. På fler sätt blev allt lättare men på många andra vis svårare. Dygnet runt all den oro. Vad gjorde jag för fel? Vad gjorde hans far för fel? Dagis. Alla. Till slut kom vi till Bup. Det blev en pers, där de helt gick på linjen att det var pappans fel, och jag var inte sen att haka på, allt för att slippa bära all den skuld som jag haft i så många år.

Tills en dag då min sons far tog upp det och något bara klickade i mitt huvud och hjärta. Där vände allt. Vi gick tillbaka till Bup som en enhet, och krävde en utredning. Månader med tester och möten, undersökningar och besök fick vi reda på att han har högfungerande autsism och add. Allt föll på plats, och äntligen fick jag tillgång till alla de verktyg jag förvivlat letat efter. Sexårsverksamheten rullade på bra med fantastisk personal och min son började förändras. Såg andra i ögonen, ville komunicera med andra, ville förtså hur andra tänkte och kände. Det var svårt men det gick så bra!

Sen kom första klass. Alla förberedelser vi gjort inför den starten glömdes bort och togs inte på allvar. Slit, slit och slit. En son som ville dö och var konstant olycklig. Tjat och möten med skola. Till slut brakade jag ihop och ville bara dö. Orkade inte mer och blev sjukskriven i fem veckor, livräddaren. Försäkringskassan godtog dock inte sjukskrivningen och jag fick inte ett öre. I efterhand gjorde de så. Det finns bara ett ord. Svin. För att min son skulle kunna fungera i skolan såg jag tillslut ingen annan råd än att prova medicin. Första månaden var galen, men när allt var justerat så fungerade det! Han är sig själv, som jag trodde att han var, under alla taggar och argt. Han har lärt sig läsa, skriva och räkna. Kan vara med på lektioner och hinner tänka till lite. Jag är glad!

Men alltsom oftast slår ångesten till - alla fel jag gjort, innan jag visste... Alla; – Skärp dig! fast han inte kunde. Alla överkrav som bara blev ångest för honom. Skulden kommer krypande och det skär i hjärtat att jag aldrig får uppleva småbarnsåren igen, göra om och göra rätt. Jag vill göra alla rätt nu också, men kan inte. Bara det här med min sons boende är något jag konstant grubblar på. Vad är bäst? För honom. Nu är han hon sin far varje vecka to-lö. Är det för lite? Vad är det bästa? Är det bästa att bara bestämma sig för vad som är det och hårdköra på det utan att fundera? Sonen säger ju att det är för lite tid med pappa, men samtidigt längtar han sig sjuk när det är längre tid där. Och skolan, läxor, kompisar. Är det inte bättre för ett barn med en bas? Jag vet inte. Något.

Vårkappa!

Ett riktigt fynd på Wardrobe. Som alltid när jag är där, så slår det mig när jag kommer till kassan, att märket alltid är Nümph. En favorit tydligen! Ännu bättre var det när kappan var nedsatt med 900 kr…! Galet bra rabatt. Jag tror jag tar på mig den under vinterkappan - det är ju så kallt. :)

På bilden ser den lite brun ut, men den är vinröd. och lite brun då…

Kaffe

Min kärlek till kaffe är stor och en vana är, varje morgon när jag kommer till jobbet, att ta en trippel espresso. För att vakna, bli pigg. Men något mystiskt har hänt. När jag druckit ur den obligatoriska koppen blir jag så trött att jag nästan somnar... hur är det möjligt, vad har hänt?! Stor olycka har alltså drabbat mig…

Testar...

Man är ju nybörjare!

Skickat från min iPhone

Lunchbestyr

Sista tiden har det gått åt en hel del böcker. Av någon anledning skäms jag för att det numera mest blir deckare, det är ju liksom inte så särdeles djupsinnigt att läsa just deckare. Men det är skönt! Så nu slutar jag med att klä ut mig i rock, slokhatt och mörka glasögon när jag köper böcker.

Mac - min fiende?!

God morgon. Eller inte. Efter en månad av irriterande datorstrul kulminerade eländet idag i en fullkomlig krasch. I alla fall snudd på, för jag upptäckte felet och har nu beställt bud till fixarfrasse. Så nu är jag tvingad till att använda en kollegas dator, som inte är lika uppdaterad med de program och typsnitt jag behöver. Suck. Det kommer ju gå endå men långsammare. Jag gillar inte långsamt - det ska gå undan!

Hmmmmm

Har inte varit här inne på tid och evighet. Är det dags igen? Ska jag våga mig på att blogga? Finns det någon som skulle läsa…?

Kram, Theresa.