Utmaning antagen

1. Är du nöjd med ditt namn eller önskar du dig ett annat?
Mycket nöjd. När jag var liten ville jag heta Elaine.
2. Saknar du något/någon i ditt liv?
Saknar framför allt min mormor som dog 1 april 2008.
3. Sommar eller vinter?
Lätt sommar. Vinter är kul - om det finns snö...
4. Vad var det första du la märke till hos din partner, som du föll för?
Singel är jag, så det återstår att se...
5. Vilken är den bästa julklapp du fått?
En klänning som jag fick av mamma. Ett svart litet fodral :)
6. Påverkas du av media och alla sk ideal?
Ja, ibland. Framför allt ålderfixeringen. Sorgligt men sant.
7. Var i världen skulle du helst vilja leva?
Sverige eller Grekland.
8. Finns det något du ångrar att du gjort?
Inte mycket. Inte för att jag inte klantat mig fyrahundraelva gånger,
utan för att det är slöseri med energi. Klart jag ångrat mig precis
efter, men jag bär det inte med mig särskilt länge.
9. Hur många barn vill du ha?
Ett eller två, och ett har jag ju redan.
10. Har du återkommande drömmar?
Ja, att jag balanserar på otäcka konstiga ställen. Jag klarar av det men är livrädd.
11. Om du fick äta en maträtt resten av detta år, vad skulle du välja då?
Mackor... En last.
12. Märkeskläder eller inte?
Why not?!
13. Var ska du/ni fira jul?
Hemma!
14. Har du ett nyårslöfte?
Inte ett enda. Det funkar i alla fall aldrig ;)
15. Vad har du för planer för dagen?
Gå och handla, läsa en bok och kanske bygga flexitrax.

Jag utmanar samtliga som läst detta!

ZzZzzz

Nu är min lilla hjälte hemma igen! Men han saknar farfar... Sweet dreams!

Och nu en ny bok

Det är inte särskilt "hög klass" på mina bokval i dessa dagar, så nu kör jag vidare med Läppstiftsdjungeln av Candace Bushnell. Kvinnan som skrivit Sex and The City, som jag är ett stort fan av. Tv-serien vill säga, boken har jag inte läst. Så nu är pralinasken, fleecefilten och mjukaste kudden framtagen.

Läst färdigt

Klockan två i natt läste jag ut Theodor Kalifatides deckare, I hennes blick. En spännande, välskriven deckare men med lite stereotypa karraktärsskildringar. Alla "svennar" vara stela, spända och hade sexuella problem och de av utländsk härkomst var livliga, passionerade och sexuellt fria. Även om jag ofta smålog åt det, så tyckte jag att den var ett bra tidsfördriv.

118100

Jag var bara tvungen... Jag skickade frågan "Vem är Theresa Zonars?" till 118100 och fick svaret:

"118100 tror att Theresa Zonars är en barnslig och skojfrisk tjej i sina bästa år. Hon är en glad och skön tjej som läser en bok om dagen, när hon inte breakdansar i centrum."

Jag vet inte vilket som är knasigast. Att jag skrev frågan, eller svaret! Jo förresten... jag vet... :)

Tips!

Min favortiaffär, Wardrobe, på Söder har rea! De har även en butik på nätet. Så ni vet!

Jävla julfest

Veckan innan jul var det julfest på jobbet. Någon dåre hade med sig en ond kamera med strålkastarblixt och fotade mängder (och jag menar inte dig, Pix ;) och dagen efter lades de ut på servern på jobbet. Bakis och eländig trodde jag att det skulle pigga upp litet att kika på dem, men icke. Det var hemskt. Jag har inte tänkt på annat sedan dess. Det blev ett traumatiskt uppvaknande - jag har blivit gammal... På något vis har jag väl intalat mig själv att; det där händer inte mig, jag kan inte bli rynkig. Men på de här bilderna ser jag ut som en gammal skrynklig tant med galet mycket rouge. Fröken S på jobbet säger alltid att man blir så pigg om man sätter på sig lite rouge, och den kvällen måste jag ha tagit henne på orden. Sedan den dagen känner jag mig gammal och har börjat googla på Restylane och Botox. Jag har alltid varit en tjej som tyckt att man inte ska hålla på med sådant, men som alltid när jag uttalar mig tvärsäkert om saker och ting så får jag äta upp det sen. Så nu är jag vid den punkten. Göra eller inte göra?

NOTE! På Aftonbladet kan man läsa att Madonna ser sliten ut... Hon ser ju ut som vilken 40 åring som helst - och hon är 50!!!

Sickla köpkvarter

Den här dagen blev lite bättre! Min vän och jag for till Sickla köpkvarter, ett ställe som jag älskar! Kanske för att jag kan vila lite överallt och att det inte är så långt emellan butikerna. Jag vet! Jag låter som att jag är 80 år gammal, men ibland känns det som att min kropp är det. För de hundratals läsare jag har som kanske inte vet varför, så beror det på att jag har en ryggskada. Ryggraden var helt av strax under midjan, så jag fick steloperera mig för cirka åtta år sedan. Jag är hundra gånger bättre än vad jag var då, men jag blir aldrig smärtfri. I perioder blir jag ganska ledsen men jag vägrar bli bitter! Eller jag försöker i alla fall... Men det är tråkigt att jag de senaste tio åren inte orkar göra saker som andra i min ålder orkar. Enkla saker. Men nu struntar vi i det!

Jag köpte i alla fall ett par supersköna pyjamasbyxor på herravdelningen på H&M. Perfekta att mysa runt i nu när jag är ledig. Ett par shorts till Simon blev det oxå och ett syskrin så att jag kan laga alla hål som mystiskt dyker upp i alla hans kläder...



Nu ska jag vila en stund innan en kompis, som jag inte sett på månader fast vi bor i samma område, kommer och fikar!

Dopp i depp

Jahaja. Idag är en ond dag i mitt liv. Kroppen har krånglat i en vecka ungefär, och jag klarar bara av att gå i ungefär 20 minuter innan det börjar flimra för ögonen. Åkte en sväng till Ikea med Arvid igår, men det gjorde så ont att jag inte såg någonting så det jag köpte var tre blockljus. Sov tio timmar inatt och vaknade pigg och ganska glad, men strax efter frukost var det dags igen... ignorerade kroppen och städade hela lägenheten. Nu vet jag inte vad som blir av den här dagen, men jag har ingen ork kvar just nu så de närmsta timmarna blir jag liggande i sängen med en bok av Theodor Kalifatides. Har nyss börjat så jag har inte så mycket att berätta...

Rolig sägning II

Simon, Arvid och jag är ute och går. Eller snarare; Arvid och jag går, Simon springer glatt hit och dit och flämtropar till oss - Kom! Spriiing! Spriiing! Arvid och jag tittar på varandra och frågar - Varför? Simons omedelbara respons blir - För att vi kan!!!!

Puss min lilla gurka.

En annorlunda underbar jul

Julaftonsfrukost med Simons far och lillasyster. En perfekt start på julafton!







Julbord! Jag, Simon och vår käre Arvid hemma i Årsta.








Tomten kom inte, men en annan figur dök upp med överaskande moves...

Jag kan!

Det trodde jag inte... En kycklingpaj till julafton som ska garneras med röd paprika och persilja. Hoppas den är god...

Spelförbud

Idag hände det. Jag fick spelförbud... Simon o jag spelade play station, Spiderman, och jag kunde inte behärska mig. Vrålade och skrek så till slut fick jag inte vara med. Jag får faktiskt aldrig mer spela. Kanske Ninja Turtles. Om jag sköter mig.

Rolig sägning

Simon och jag tog en långpromenad idag och jag gick in på systemet och köpte fyra öl och två flaskor vin. Då frågar Simon högt och ljudligt om det där verkligen är nyttigt och om jag tänker dricka allt på julafton?! Gissa om de flesta i butiken sneglade på mig... Jag höll på att skratta ihjäl mig men svarade att det är som lördagsgodis för vuxna. Söt!

MEH!

Nu har jag gått och längtat efter att få vara ledig hur länge som helst, och vad händer när jag väl blir det?!!!! Jo, jag är uttråkad! Och som genom ett trollslag är tröttheten som förföljt mig i tre månader som bortblåst. Det är ju inte klokt! Kan jag aldrig vara nöjd? Vi får väl se hur denna semester utvecklar sig....

Jobb

Väldigt ofta tänker jag på hur otroligt lyckligt lottad jag är som verkligen älskar mitt jobb. Jag var ungefär 17 år när jag bestämde mig att bli Grafiker, som det hette då. Reprokameror, skalpeller, vax och ljusbord! Det är nitton år sedan... Och det är fortfarande lika roligt att gå till jobbet! Om jag har mycket att göra och får sitta ostört så kan jag bli så himla lugn, och är det en rapport på 100 sidor eller en årsredovisning så är det som julafton! Det är något meditativt med att sitta och göra original. Love it! Kanske är det därför jag blir så ooootroligt kränkt om någon beter sig överlägset för att de har en annan titel och tror sig för mer. Jag klarar snudd på inte av det. Om det fanns en gnutta logik eller sanning i kritiken skulle jag kunna ta det till mig, men när det bara handlar om att trycka till, då blir jag bara sur. Jag får det inte ur min hjärna. För första gången i mitt liv är jag riktigt jävla långsint!

Onsdag betyder fotboll

Så himla roligt att se killarna spela! De far runt som vilda lämlar, kämpar och gör mååål!

MoooAAAhhAaaaA!

It will soon be mine…

Och nu är den min! Jag tog på mig den och visade för Simon (som är extremt noga med kläder, även om vi inte riktigt har samma smak) och hans spontana kommentar var:

- Jättefin mamma! Alla killar kommer säga; Snygg brud, ska vi göra en bebis!

Det måste ju vara den bästa komplimangen! Eller...

Vurpa

Eftersom vår lokala cykelbutik där jag förvarade mina vinterdäck gått i kk cyklar jag nu, med fara för mitt liv, odubbat. Jag har undrat länge hur det känns att dra i backen. Nu vet jag. Det gör ont!

Och så har jag kommig på att jag vill vara singel. Det är bara alla andra som inte vill det. Eller tycker att det är märkligt. Men jag orkar inte hålla i en relation till. Jag vet inte hur jag skulle orka med. Kanske är det därför jag ser till att varenda en som blir aningen intresserad av mig tappar det intresset på en kvart. Jag har många taktiker. Ingen av dem särskilt mogen eller trevlig. Eller så kan det vara så här; jag orkar inte med en relation till därför att om den inte funkar så har jag inte tid att vara ledsen och kraftlös. Det skulle liksom inte fungera. Jag måste försöka orka hela tiden. Då är det lättare att vara ensam och rasa ihop som en liten trasa klockan åtta på kvällen. Så är det ju inte alltid, så klart, men tillräckligt ofta. Eller så är jag bara en fegis. Fröken Livrädd. Antagligen...

En dag som borde raderas...

Idag är jag inte i balans... vet inte riktigt varför, känner mig sömnig på ett väldigt oskönt vis och har noll tålamod. Vilket inte är en bra kombination med Simon. Han behöver verkligen en mamma som inte hetsar. Men jag blir tokig när jag måste svara på samma fråga trettioåtta gånger för att han glömmer att lyssna / glömmer vad han frågade / glömmer att han redan har frågat. Minsta ton i min röst som gör att han anar att jag inte är på topp gör honom orolig. Läs arg. I går hade vi det jättemysigt men jag har anat ett par dagar nu att han inte är i balans, för var femte minut frågade han om han fick göra si eller så, nudda det eller det där. Jag blir ledsen. Och trött. Och ledsen igen för att jag blir trött och ledsen för att jag blir ledsen. Jag känner mig som världens sämsta på alla plan idag. Man försöker och försöker men får liksom inte till det. Jag brukar verkligen orka hålla alla känsloutbrott och kunna mildra dem, men nu går det inte så bra. Som tur är hade han en lekstund planerad hos en kompis, så nu kan jag försöka vila lite och samla ihop mig. phuu.

Julgranen!

Granen med belysning är på plats. Nu väntar jag bara på att Simon ska komma hem och pynta!

God morgon!

I morse vaknade jag glad som en lärka halv sju. Antagligen för att jag lyckades köpa alla julklappar igår, så även julgran samt balkongbelysning som Simon så gärna ville ha. All stress är borta! Varje år brukar jag irra runt i affärer och nästan må illa av beslutsångest - nu är jag bara nöjd. Så nu sitter jag här på jobbet klockan åtta. Mysigt med ljusstakarna i fönstret och ett varmt hjärta.

Färdig...

Fotboll

Nu är vi hemkomna från Simons fotbollsträning. Han tycker att det är jätteroligt men ibland sviktar koncentrationen. Som idag när kompisen Noel ropade;

-Jättebra jobbat Simon, men det är fel mål!

Bullmästaren

Nu har jag mött en bullmästare. Alexia. Hon bakar de mest fantastiska bullar jag någonsin ätit, inklusive mormors! De ser ut som vanliga bullar, utan strösocker dock, och de är gyllengula av saffran och så är det kesella, vit choklad OCH mandelmassa i... De är inte bara bullar, de är kärlek. Kärleken är gul.

Funderingar…

Jaha. Nu har jag hamnat i en besvärlig tankevurpa… Vi har ju väntat i ungefär ett år på den här utredningen till Simon, och nu ligger den i startgroparna. Det kändes till en början superbra men i morse när jag cyklade till jobbet drabbades jag av insikten att OM det visar sig att han INTE har en diagnos – då är ALLT MITT FEL… Den tanken är nog för att skapa en rejäl ångest.

Utredning

Håhåjaja. Nu har jag varit på första mötet inför Simons adhd-utredning. Känner mig helt slut, men jag tror verkligen att det kan komma något bra ur detta, för Simons skull. Det var lite jobbigt att tänka tillbaka på hur det varit, hur jag tänkt och funderat över vad jag gjort för fel och hur jag ska/skulle göra annorlunda. Alla skuldkänlsor för att man inte räcker till. De lever jag ju med hela tiden men nu kanske det kan bli lite lättare. Min lilla älskling...

Den nya familjen

Jag känner mig verkligen priviligerad. I dag var jag och Simon hembjudna till Simons pappa, Anders, hans fru Charlotte och Simons syster Molly på lunch. Det är så otroligt mysigt att få lära känna Simons lillasyster och att vi alla kan vara vänner. Det känns tryggt.

Ett tips!

Måste bara påpeka det fina med att storhandla on line! Man slipper stressa runt och glömma hälften av vad man ska köpa och glömma att man har en lapp i fickan där allt står nedskrivet. Man slipper bära och man kommer undan fyrtioelva impulsköp. På Mataffären kör det hem allt för 85 kronor. Bäst!

Lillasyster Yster

Nu har jag äntligen fått prata lite med min syster, Elin 19 år, som är på Nya Zeeland. Hon har varit där tre veckor och ska vara där ett år. Känns redan som hon varit borta i en evighet... Det var så härligt att höra hennes röst, hon lät lugn och glad. Tillfreds. Hon verkar ha spännande dagar med två barn och en massa djur, och så hjälper hon till med hästar. För några dagar sedan var hon ute till häst och drev in köttdjur då hela hästen välte, tydligen så är det otroligt branta berg där. Hästen och hon rullade ned en bit men som tur var rullade de åt olika håll, men hon bröt i alla fall armen, eller fick en spricka. Lite oklart. Men hästen klarade sig bra. Jag sitter här och darrar lite, hon är ju min syster och jag vill ju att hon ska ha det spännande och roligt, men framför allt - vara trygg. Men det är hon säkert. OM HON HAR HJÄLM!!! ;) Hon är en våghals och Simon och hon är extremt lika på den fronten. Drivna, aktiva och vill att det ska hända saker hela tiden. Jag är precis tvärtom. Ju mindre som händer, dessto bättre. Nu ska det hända samma sak som varje torsdag kl 21.00. Criminal Minds. Kramkram!

Simon 1.2

Min raring, nyklippt och fin. Han är nöjd!

Bildbevis

Men ska man tända första ljuset, från höger eller från vänster?!

Nu är det klart!

Nu har jag i alla fall hittat jullådan på vinden - självklart stod den längst in i förrådet under ett ton bråte... Men nu är allt på plats och Simon slipper skämmas för sin mor ;). På förskolan idag hade de pratat om adventsljusen och vi var tydligen de enda som inte hunnit få till något julmys. Nu ska det fotograferas, skrivas ut och plastas in bevis som Simon kan förevisa klasskamrater och fröknar under morgondagen. Men jag tycker att det är stort att jag överhuvudtaget har lyckats åstadkomma en låda som det står "Julsaker" på. Stort. Jag är vuxen. Det är allt som krävs. Eller?!

Lite tomtar och jävligt många troll

Jag börjar med tomtarna. Och då menar jag snälla goda tomtar, sådana människor som gör fina saker för andra. Så. För några veckor sedan började jag leta efter en säng till Simon som skulle ha lådor och skåp under, bra förvaring helt enkelt. Det var helt omöjligt att hitta fina prisvärda sådana så jag började kika på Blocket, där jag hittade en modell som utgått från Ikeas sortiment. Hittade bara en. I Gnesta... Jag har en pytteliten bil och är fullständigt värdelös på att köra släp, men jag ringde i alla fall och sa som det var, att jag var väldigt intresserad men inte kunde transportera. Då erbjöd de sig att köra hem den till mig för, hör och häpna, 200 kronor! Taget! Så idag kom de. De inte bara levererade utan stannade i två och en halv timme och satte ihop hela sängen åt mig! Jag tror att jag tackade dem var tredje minut och sa om de någonsin behövde någon hjälp med något så måste de ringa mig. Jag är fortfarande i chock över deras vänlighet, och har bestämt att den dagen jag vill bli av med sängen så ska jag ge bort den och köra hem den gratis. Undrar hur man blir så snäll?

Så till trollen. Det är säkert flera hundra. De kryper och de kliar. Inte på mig men på Simon, i håret. Löss. Jag hatar dem. Det var i morse hemma hos min mor som jag fick syn på en som kröp runt, fet och nöjd, i min sons hår. Jag får panik av kryp och började tokkamma med luskam men Simon har otroligt tjockt och mycket hår så det gick knappt. Frågade om jag fick klippa av det, vilket jag aldrig trodde eftersom han är väldigt noga med sitt hår, men han frågade bara om det var det bästa och jag sa att det var lättare så för oss båda. Så fram med morfars klippmaskin och av med alla de vackra mörkbruna lockarna. Han är så söt nu! Man ser hela hans söta lilla ansikte igen. Fast han har väldigt speciella ögonbryn, precis som Jack Nicolson faktiskt, så innan han gick till sängs nyss bad han mig klippa dem :) sen var han nöjd och somnade på två minuter. Han är verkligen en härlig kille! Så nu sover han gott med snagg och hela huvudet insmetat i ett äcklig lusmedel. Och här sitter jag och känner hur det kliar överallt... fast jag har kammat mitt hår fyra gånger med luskammen och inte sett en enda lus... Så nu vet ni det. Och om fem minuter börjar det klia på er med! Kramkram.

Bror Isak & Moa

Champagne hos mor

Man borde faktiskt dricka champagne minst en gång i veckan. Mitt nyårslöfte. Kramkram!

Eskilstuna

I morse kom mitt ex, Anders, och Simon för att hämta mig. Anders skulle till sin mor för att hjälpa henne att flytta och Simon och jag skulle hem till min bror. Isak fyller 18 år idag och jag var med den natten han föddes - den första som höll i det söta lilla knytet. Han är lika rar och snäll fortfarande! Han är Simons stora kärlek och Isak är otroligt rar mot honom.

Simons pappa, Anders.

Foto: Mark Earthy

Häxan Surtant

Ibland är jag så himla grinig att jag blir trött på mig själv... När jag satt på bussen hem idag klev det på en liten tant och en farbror som satte sig bredvid mig. Tanten gnällde över allt hon såg , oavbrutet, medan hennes man satt och hummade och smålog. Jag tror inte han lyssnade - jag hoppas att han inte lyssnade för hon var urjobbig. Sen kom jag på! Vissa dagar låter jag precis som tanten! Jag har flera saker jag skulle kunna skylla på, men jag orkar inte, för det är så himla trist stil i alla fall. Fast nu när jag kommit på mig själv med att ha transformerats till Häxan Surtant, så kan jag ju inte göra annat än att motarbeta den sidan av mig själv. Köpte mig en pizza och tranbärsjuice till tröst och till pepp.

Och när jag ändå var i affären köpte jag femhundraelva andra saker också - och undrar varför inte närbutiker satsar på "hembärning"?! Vore inte det ett perfekt extraknäck för en tonåring? Jag vet! Jag låter som vääääldigt gammal, men jag är bara klen som en sparris. Och kanske lite lat.

Eftersom det här överlag var en riktig skitdag så köpte jag en kjol på lunchen. En blommig och snäll kjol - jag hoppas den smittar av sig på mig... Monki för 350 kr.

På Wardrobe hittade jag drömklänningen, men priset var förnärvarande en mardröm så jag hoppas att den hamnar på någon rea inom en snar framtid...

Min bloggläromästare!

Alexia - bloggdrottning

Burken

I några dagar har simon haft problem med att kissa, han har varit konstant kissnödig, kraken. Så i morse var det dags att fara ned till vårdcentralen för att lämna ett urinprov. Den enda burken jag kunde hitta hemma som var bra nog för att transportera kiss i, var en halvliters syltburk. När jag sa att det bara var att kissa i den, såg Simon både plågad och bekymrad ut och sa; - Mamma... måååste jag fylla hela burken??? Jag är så liten... Sötnos! Allt gick i alla fall bra, och läkaren meddelade att han var frisk. En släng av tvångstankar troligtvis. Ett familjedrag.

Någon gång måste vara den första

Nu har jag läst min rara kollegas blogg under flera månader, och blev nog lite avundsjuk. Det känns som ett skönt sätt att föra en slags dagbok på, ventilera och kanske göra något vettigare än att glo på fyrahundratrettioåtta såpor på tv:n...

Har ingen aning om andra verkligen kan läsa det här eller om jag lyckats kryssa i en ruta som gör min blogg superhemlig... hmmm... måste ta reda på det... så jag vet om jag ska filtrera eller inte... ;) Jag kanske kryssade i rutan "Visas endast för statsministern" eller "Chefen"... eller "Förskolan". Shit! Nu gäller det att sköta sig snyggt. Undrar hur länge jag klarar det...

Ska jag presentera mig, eller hur brukar det här gå till?
Jag är i alla fall 26 år. Eller näe. Jag är 36 år. Och har inga som helst problem med min ålder. Eller jo. Faktiskt. Jag har ingen lust att bli äldre än så här. Kroppen är redan skrutt och det är nog bara hjärnan som börjat fungera tillfredsställande, så låt mig stanna här ett par år. Tio går bra! Jag lever tillsammans med det finaste barnet i hela universum! Ja, det är sant! Du har säkert hört det av andra förrut, men de bara snackar, det är jag som fixade gullungen. Simon. Han är 6 år och källan till de flesta av mina starkaste känsloreaktioner. Kärlek, ilska och frustration. Man känner att man lever - och det är underbart. Också. ;) Jag tänker ganska ofta på att de flesta mammor verkar vara födda just till att ta hand om sina barn, det verkar så himla lätt. De bullar och bakar, pysslar och duttar, har oceaner av tålamod och tröttnar aldrig på barnröster som når upp i ljudnivåer som skulle få socialstyrelsen ta i med hårdhandskarna. Som den goda mor jag är, har jag leasat ut sonen en timme, så nu ska jag hoppa i badet och bli varm och lederna förhoppningsvis mindre stela. Tack och hej!