Äntligen fredag!

Härligt. Ett par fria dagar. Nu är hemmet städat, allt är tvättat och Mataffären.com har precis levererat tre kassar föda. Ljuuuvligt! Nu kokar jag ägg, för det är mitt nya. Ägg, the, smörgås och en kopp the. Soffa. Säng. Sova. Hurra!

Kvällsskola :)

Tisdag. Toktisdag.

Igår somnade jag klockan åtta och sov till halv sju i morse. Superskönt och jag längtar redan till ikväll och jag hoppas på en repris... Mmmmm ZzzzzZZzzzzzzzZzzz. Man kan ju då tro att jag denna morgon skulle ha hur mycket ork som helst och tålamod som Jesus, men icke. Jag hade lagt bort snuset igår eftermiddag och jag klarar det inte, vill inte. Jag blir ett monster.... Minska min konsumtion ska jag göra, en dosa ska räcka i två-tre dagar, och jag ska smygsnusa. Ingen ska veta. I vilket fall var jag en idiot i morse. Gjorde alla fel en mamma kan göra, vägrade ta de tillfällen då det hade varit lätt att få allt på rätt spår, vägrade helt enkelt att bete mig som en välbalanserad mor. Jag skäms som en hund. Fy för mig.

Måndag! Jippie!!!!!!!

Och jag menar det faktiskt! Nu är livet på rätt köl igen, så fort jag fick träffa Snutt så kändes allt bra. Balans. Sköööönt! Glad måndag!

Äntligen fredag

Den här fredagen är nog den mest efterlängtade någonsin... Jag är helt matt i kroppen och tankarna far och virvlar som i snöflingor. Kommer nog att kännas så här tills allt har fallit på plats. Till jag har förstått vad allt handlar om, och hur man ska göra. Jag vet inte hur mycket man ska skriva här, det handlar ju liksom inte om mig och jag vill inte känna mig illojal mot Snutt. Jag vet inte hur jag känner ännu. Men det jag med säkerhet vet är att det finns ingen människa på jorden jag har och kommer att älska mer än honom! Han är vacker, smart, rolig, gosig, temperamentsfull och den största källan till glädje i mitt liv. Jag är lyckosam som har fått en så speciell pojke!

God natt

Idag fick vi ta del av utredningen. Jag kommer inte skriva något om det nu, för det orkar jag inte. Kanske gör jag det senare. Nu ska jag bara bada och försöka sova. Kram och god natt.

Fotboll är kul!

På onsdagskvällar är det ju som sagt fotboll för 6 åringarna, och det är sjukt kul att titta på. De har outsinliga källor av energi och springer runt i en timme som vilda illrar. De har utvecklats supermycket och är väldigt duktiga. Ett återkommande problem för Snutt är dock att han glömmer vilket mål han ska skjuta på! ;) Men han tar det faktiskt riktigt bra, och idag skrattade han till och med åt sig själv. Hans kamrater är också schysta så det är ju inte hela världen. Jag önskar att jag hade en filmkamera så ni kunde få se dem! Idag var även Snuttsbästis med, han ska börja nu så lyckan var total. Nu är lillkillen utfodrad så nu är det bara duschen kvar och sedan i säng. Puss.

Ps. I morgon får jag och Snutts far ta del av utredningen...

Mysigt kvällspyssel

Med den här boken hittade Snutt ro att öva på bokstäver ikväll. En halvtimme satt vi och pratade och skrev. Jätteroligt! Puss och god natt.

Kopierat från mor

"När barnen var små och frågade var vi kom ifrån och vad som hände när vi dog, svarade jag dem att vi kom från det ställe dit vi återvänder när vi dör, därför var det inte så mycket att oroa sig över eftersom vi redan hade varit där innan vi kom hit."

Ett användbart svar till undrande ungar tycker jag! Och lugnande. För mig. :)

Kurr i grisen

Tisdag är det idag. Och jag är hungrig. Faktiskt konstant. All mat luktar gott och det finns inte mycket jag skulle tveka inför att sätta i mig. Möjligen sniglar. Då blir Snutt ledsen, hans nya rätt på önskelistan är snigelsallad. Han får beställa det på restaurang, säger jag. Inte en chans i världen att jag står och kokar sniglar. Det både jobbiga och märkliga med min hunger är att den inte går över när jag äter, snarare eskalerar den. Kontentan måste ju bli att om jag inte äter alls, så blir jag inte lika hungrig. Eller? Skumt är det.

Äntligen

Jag har inte bloggat på en vecka, till mesta dels för att jag tappade sugen i största allmänhet. Kände att allt var lite för tungt och omständigt. Jag lovade ju mig själv förra söndagen att måndagen skulle bli förändringens dag, och på många sätt blev det så. Men det "tunga" har följt med i alla fall. I fredags skulle jag gå ut med några på jobbet, och för er som känner mig nära så vet ni att det kan vara ganska svårt för mig. Att göra något utanför vardagligheterna, jag och min son är väldigt lika där ;). Men jag kämpade på och hade gott stöd av Fru S som peppade och Fröken P som sa åt mig att "förihelveteryckauppmigochslutapipa". Båda sätten fungerade utmärkt och jag fick till det i huvudet och var beredd att leva en kväll. Då ringer Snutts far och talar om att de har magsjuka i familjen och att jag kan välja att ta hem Snutt så att han förhoppningsvis klarar sig, vilket jag gjorde. Är det inte lite typiskt?! Hur ofta är jag på riktigt på väg ut? Jag blev besviken, vilket förvånar mig eftersom min normala reaktion brukar vara att bli lättad. Det går fler tåg, tänker ni nog. Och det gör det säkert, men den tidtabell jag har är liten och tunn och tågen uråldriga...

Jag har den senaste tiden läst en bok som heter Explosiva barn, och i den funnit mycket tröst och bra råd. Men de satte även igång många andra känslor och jag kan inte hjälpa att jag upplever det som att jag drar ett tungt lass ibland. Och jag tycker att det är ohyggligt svårt att vara mamma många gånger, och jag känner verkligen att jag inte hanterar alla situationer som jag borde... Jag är explosiv, lättstressad och ganska neurotisk till och från. Jag önskar att jag kunde smyga runt i andra familjer och se hur de har det - på riktigt, för jag kämpar mig gul och blå ibland men jag vet inte om jag är tillräcklig eller duger. Nu ska jag gå och hänga tvätt och ge Snutt en stor kram. För han är bäst, precis som han är, och kanske kanske kan jag vara det också.

Jag har fastnat...

Fastnat i söndagstristess... Jag trivs inte längre med dem. Får dem liksom inte att funka. Kommer inte upp, inte iväg, inte in, inte ut. Kort och gott; vad gör man med en söndag? För övrigt känner jag mig vansinnigt obekväm i mig själv och har gjort det ett par dagar, ingen aning om varför. Kan vara för att jag inte cyklat på några veckor och gått upp kanske fem kilo sen i julas - det blir man ju inte direkt överlycklig av. Jag vet ju egentligen att om jag bara tar i och börjar röra mig så mår jag mycket bättre, bara vanlig vardagsmotion men det fungerar ju. Så jag tror att jag gör morgondagen till "måndagen då det vände", varför sega runt i den här trista känslan mer? Nog. Nu. Gör. Mer.

Älskar vita tulpaner!

Mätt nu igen

Nu har jag ätit på den lokala restaurangen. En starköl tog jag oxå, nu efter halva ölen känner jag mig full. Tant ska hem och vila nu...

Dagens

Nya kavajen jag fick av mor.
Äsch! Nu ser jag ju att bilden är sämst… det är en kavaj med koftfeeling, perfekt idag när det är kallt som ett h-te på kontoret. Och knapparna är supersöta!

Väskan rules

Jag skrev ju tidigare att jag köpt en ny väska. Den visade sig ha magiska krafter, vilket yttrade sig på det viset att varenda kvinna som vilade ögonen på den längre än två sekunder, drabbades av ett starkt äga-den-bums-begär... Så nu har jag köpt tre stycken på beställning åt familjen i Eskilstuna. På H&M i Götgatsbacken tror de antagligen att jag är helt galen när jag stiger in och köper tre kopior av den väska jag redan har hängande över axeln...

MEH!

Det här är en konstig dag... Först det där med äckelfiltret och nu bilen... Puh... Snutt och jag for iväg till Sickla efter lunch för att köpa en gigantisk Batmanbil. Bilen (inte Batmans utan min) lät som den gjort i ett par veckor nu, som en liten traktor ungefär. När vi närmar oss parkeringen är det något som bara brakar till och det låter som något släpar efter oss, vilket det visar sig att det faktiskt gör. Snutt och jag ligger som två maskar och tittar in under bilen på ljuddämparen som endast hänger kvar i tjock gummibit. Resten ligger alltså på backen. Försöker slita bort den men skiten sitter som berget. Nähä, säger jag och så går vi in på Apoteket (ja, Fru S, jag ääääälskar Apoteket!) och lånar en gigantisk sax och då får vi bort den och är precis på väg att slänga in den i bagaget då en kille från jobbet bromsar in i sin fiiiiina bil (alla andra bilar är finare än min) med lilla söta frun bredvid sig. Där står alltså jag, i skoterkängor, fulmössa, skitiga brallor och med en stor jävla ljuddämpare i famnen. Suck. Men jag tycker faktiskt att bilen lät ganska bra när vi åkte hem! Fast mor säger att jag måste sätta dit en ny för annars kommer polisen och tar mig. Hoppas bara det inte är alltför dyrt - då struntar jag nog i det... Eller?

En söndag

Klockan är kvart över elva och Snutt har en kompis på besök, de sitter och spelar Nicke Nyfiken som han fick i present av mormor igår. Han blev så glad över det! Jag ligger på sängen och vilar efter en äckelattack; jag har rengjort ett luftfilter eller vad heter på toaletten. Har aldrig sett det tidigare och när jag nämnde för kompisens far att det alltid var så fuktigt i mitt badrum, så visade han mig det här hålet/fläkten/filtret. Det var stängt. Och äckligt. Nu är det gjort så nu blir det väl lite snurr på luftcirkulationen får jag hoppas!

En lördag

Igår kom mina två bröder, Isak 18 år och Arvid 14 år, Isaks tjej Moa, min mor samt min kusins mamma Gun på besök. Det var jättetrevligt! När de kom ville vi gå ut på en promenad, men kidsen ville inte så då sa jag att; ni kan väl damsuga och torka golven, då blir jag jätteglad! Så när vi kom tillbaka hade de gjort det! Så söta... Sen drack vi lite champagne med jordgubbar och lagade tidig middag. De åkte hem runt kl 18, och jag saknar dem redan... Mina bröder är så rara, jag önskar vi bodde närmre så vi kunde ses ofta.