Ja, nu sitter man här. Klen som ett nyfött lamm, darrandes i morgonrocken. Flimrar lite lätt framför ögonen, men det är nog bara en släng av vätskebrist. Jag kom inte undan, nej, magsjukan tog mig i måndagskväll. Förnedring är vad det är! Helt galet att man kan vara så här darrig fortfarande. Hasar mellan soffan och datorn, för jobba gör jag ändå. Måste. Pust. Nej, nu måste jag vila en stund…
Glöm inte att tvätta händerna var 20 sekund!!!
Tack snälla rara Alexandra, för att du tänker på mig…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh nej o nej! Misstänkte att du åkt på det, eftersom du inte setts till här sedan du skrev om Elände II. Krya på dig och skit i jobbet...tills du är 100! Kramar
Skicka en kommentar