Jag har ju en bror och en syster i USA. M som är 25 år och vi har haft kontakt i några år, mailat men aldrig träffats irl. Hon är väldigt rar och jag känner mig nära henne. Sen är det min bror, E som är 22… har aldrig pratat med honom, han har tydligen suttit flera år i fängelse men häromdagen hittade jag honom på MySpace och fick en chock. I hans fotoalbum sitter han och vänner och poserar framför en stor naziflagga… Bildtexterna orkar jag inte ens kommentera. Det känns sorgligt, men jag kommer aldrig någonsin ha kontakt med honom. Det går inte. Jag förstår inte och vill inte förstå. Hur tänker man? Dessutom är vi grek-indianer… hur "ariskt" är det på en skala? Jag blir så jävla trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Man väljer inte sin familj...men man kan välja att inte umgås med dem, vilket jag försår om du undviker i det här fallet! Å andra sidan är han "bara" 22 år...i bästa fall växer han också upp en vacker dag. Låt oss hoppas det!
jag hoppas att du har rätt…
Skicka en kommentar