Sedvanligt fredagsmys

Och det betyder; Arvid, min bästis, hämtar mig på jobbet halv fyra och så åker vi till Sickla. Där börjar vi med att titta och shoppa kläder, sedan vidare till en fika och skvaller. Där efter storhandlar vi på Ica innan vi far hem. Det är trevligt är det. I dag köpte jag en långkofta, från 365 Sunshine, på MQ för halva priset. Så nu sitter jag i bästa fåtöljen och mår gott. Fast jag glömde köpa den obligatoriska fredagschampagnen... det var riktigt ruttet gjort.

Sill i soffa

Trehundraelva nysningar har jag lyckats få till idag. Och inte kan jag nysa tyst heller så det har ekat på kontoret. Det är tröttsamt att nysa så mycket, så nu ligger jag som en nytvättad sill på soffan i min mysmundering. Som är asful. Grönaspräckliga plyschbyxor, gamla grå raggsockor, en blus (va?!) och en rosa morgonrock. Det är tur att jag är singel. HA! Det kanske är därför jag är singel...

Torsdagar är tristdagar. Det är första, av två, kvällar Snutt inte är hemma och jag vänjer mig aldrig. På ett vis är det skönt att bara vara tyst, men han saknas enormt. Varje torsdag. Så varje lördag när han kommer hem blir jag så glad så att jag nästan hoppar ur skinnet. Som om vi inte setts på tre veckor. Många tycker ju att jag borde "ta till vara" på de här kvällarna, men jag fattar nog inte riktigt vad det innebär. Eller det gör jag ju, men jag är lat och drivkraften att umgås med andra människor verkar inte jag ha. Jag gillar ju så klart att träffa folk, men jag får inte panik om jag inte gör det på en vecka. Eller jag veeeeeet inte.

Näeee. Igen. X2.

Jahaja. Jag skrev ju, igår tror jag att det var, att Fru S slutar hos oss och hur jag avskyr avsked. Idag fick jag veta att ytterligare två stycken lämnar arbetsplatsen... Så tråkigt! Jag önskar att det fanns något jag kunde göra, men jag vet inte riktigt vad. För egen del börjar jag onekligen fundera över min situation, hur trygg är jag? Fast jag är ju världens ninja, så det borde ju gå bra... ;)

Nya väskan!

Det är inte klokt så bra allt blir!

Om det är ett helvete ett tag, så vet jag att det alltid ordnar sig till något bättre till slut. Även om det inte blir riktigt som man tänkt sig så blir det alltid bättre. Jag vet att det kanske står lite i kontrast till min skräck för förändringar, men eftersom jag är så lätt drabbad av oro så är det i alla fall skönt att den tillförsikten finns där i närheten. En sak som jag pratar ofta om är ju vår nya familjesituation, där känner jag mig verkligen otroligt lycklig lottad! Jag inbillar mig att det inte tillhör vanligheten, sorgligt nog, att det funkar så bra som det gör för oss. Jag tycker så mycket om mitt ex nya fru och det har jag gjort sedan dag ett och det är så skönt att Snutt har en bra bonusmamma, som finns där och älskar honom. Det har säkert inte varit lätt alla gånger. Nu har hon i alla fall gjort en jättefin tatuering med två hjärtan där hennes dotters namn och min sons namn står skrivet. Jag fick tårar i ögonen när hon berättade det... Och det fick även kollegan, Fru S man, när hon i sin tur berättade det för honom! Jag hoppas att jag någon gång, på något vis, kan återgälda henne för allt fint hon gjort och bara för att hon är hon. Jag kanske ska göra en tatuering med hennes namn i?! ;)

Näeee.

Jag tycker inte om förändringar. Jag avskyr avsked. Det skakar om mig på ett sätt som ibland inte är riktigt i proportion, men den här gången är det en relevant reaktion. Så här är det; de senaste två åren har jag arbetat tillsammans med en produktionsledare, Fru S, och hon är nog den snällaste man kan tänka sig. Mjuk, rar och vänlig, inte som vi andra bitchar som sitter och vrålar titt som tätt. Och nu ska hon sluta. Jag vill inte! Det kommer blir så otroligt tomt och med största sannolikhet så kommer vi inte ses mer. Inte så ofta i alla fall. Nu ska jag gå och bygga en fälla!

bokus.com

Bokus är min nya bästis! Beställer böcker var och varannan dag, eftersom jag inte klarar av att samordna mina beställningar så är jag inne där mest hela tiden, och snart kommer de nog ringa och tala om att det gåååår att köpa mer än en åt gången...

I dag kom i alla fall Explosiva barn av Dr Ross W. Green. Ett nytt sätt att förstå och behandla barn som har svårt att tåla motgångar och förändringar. Den informationen kan jag nog använda till mig själv också...

Namnbyte

Som ni kanske ser har ett namnbyte genomförts. Det nya namnet känns som att det är mer "jag". Hur det nu kommer sig... Roligare är det i alla fall!

Okänd konstnär ;)

Ritad av Snuttens far idag, när jag var och handlade. Ville ju inte släpa med lille vännen på hans första, snudd på, feberfria dag.

Ny bok!

En annorlunda barndom: en kvinna berättelse om sin autistiska barndom. Av Iris Johansson.

En annorlunda barndom är en fascinerande självbiografisk skildring av hur det är att växa upp med autism. En sann berättelse om kärlekens transformerande kraft och en unik dokumentation inifrån ett autistiskt barns liv och kamp för att skapa sig en plats i tillvaron.

Min lilla sjuka fjärilslarv

Influensan har tagit honom i ett järngrepp. Nätterna är fyllda av feberdrömmar och dagarna går som i ett dis. Ännu har jag klarat mig men är trött av sömnbrist. Så jag bjuder god natt redan nu.

Hemma med sjukt barn (VAB)

Natten till idag var orolig och Snutt halvvaknade hela tiden och gnydde. Jag är nog ganska ovan med att han är sjuk för jag fattade ingenting, så upp som vanligt halv sju. Men när han blev liggande på vardagsrumsmattan som en liten trasa började jag ana oråd och kände på pannan men läpparna - inte varm. Skumt, tänkte jag och plockade fram termometern som visade på 38,5 grader. Är inte det märkligt att han inte var varm men hade feber...? Dagen har runnit iväg i en feberdimma för honom, ömsom värk i hela kroppen ömsom frossa. Men han är en godmodig liten man när han är sjuk, så det är alltid mysigt att pyssla om honom litet extra då. Nu ska jag läsa lite ur nya Bamsetidningen som kom i lådan idag. Kram alla!

Busters öron av Maria Ernestam

Fick låna den här boken av Petra på jobbet och jag ser verkligen fram emot att läsa den!

NOTE! Nu har jag läst ut boken och det var nog en av de bästa jag läst i hela mitt liv. Så otroligt poetisk, vacker, rå och brutal. Allt på samma gång och inte en trist mening. En våg som bara rullade från första ordet till det sista. Helt underbar. Måste köpa alla hennes böcker. Jag förstår inte hur hon kan skriva så... att det känns överallt.

Ett smart val har jag i alla fall gjort...

...och det var när jag valde far till mitt barn. Vi har varit skiljda i nästan fyra år, och vi samarbetar bra nu. Vi rör oss mot samma mål - att Snutten ska ha det så bra som möjligt, och vi motarbetar inte varandra utan försöker verkligen förstå vad den andre vill säga. Det känns som allt fungerar så bra mellan oss nu, och jag mår så mycket bättre då - det gör vi nog alla så klart. Så det kanske inte bara är att han har börjat på en fantastisk skola som gör att han fungerat bättre det senaste halvåret, utan att vi föräldrar börjat lita på varandra igen. Det är skönt och tryggt. I dag var vi på två timmars intervju hos psykologen som håller i utredningen, det var jättebra och väldigt jobbigt på samma gång. Att gå igenom 6 år och nästan uteslutande fokusera på svårigheter kändes tungt. Men samtidigt så skönt att vi befinner oss här, att vi kommer få hjälp med att bättre förstå, bemöta och hantera.

Efter lunch välde alla känslor upp och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, det var som att många års anspänning bara vällde upp och genast reagerade kroppen. Som alltid. Så nu värker lungorna och näsan rinner. Om det är som det brukar så mår jag bättre i morgon. Det har varit många år av att känna sig som världens sämsta mamma och fyrtioelva misslyckanden och nya försök. Så mycket frustration, både sin egen och den som man försökt hålla åt Snutt. Men nu känns det så mycket bättre, en ljusning, rätt hjälp, omgiven av bra människor som vill väl. Skum känsla eftersom jag har väldigt svårt med min tillit till andra, speciellt personer i någon form av makt- /myndighetsposition. Men jag känner mig lyckligt lottad. Psykologen berättade om en pojke som är 17 år vars föräldrar ihärdigt har försökt få hjälp sedan han var liten pojk, men som BUP inte tagit på allvar. På många sådana kontor arbetar människor av den gamla skolan, som inte "tror" på adhd och som därmed inte remitterar dem vidare för utredning. Hade inte Simons far varit insatt så hade vi nog gott samma väg.

Det är kul när det är skoj ;)

Fredag!

Dagens

Till att börja med kan vi konstatera att jag är i desperat behov av en kamera! Och kanske även en kurs i att hantera den... Klänningen är i alla fall från Nümph och den lilla tunna blus/kavajen är efter mormor och säkert 40 år gammal. Hoppas alla får en fin dag!

I väntrummet

Ordning ska det vara. Min söta lilla älskling!

ps. köp en kamera...

Första gången

I morse klockan nio var det dags för Simons första möte med kvinnan som skall göra utredningen. Han tycket att det var superroligt! Hon var "fett cool", enligt min son... bästa betyget med andra ord! Han fick göra mönster med klossar så det så ut som på bilder hon visade och svara på konstiga frågor, som till exempel; vad kan man göra för att slippa bli blöt om det regnar? och nämn tre färger som finns med i regnbågen. Speciellt, men det finns säkert en tanke med det. Får man anta... ;) I vilket fall som helst är han väldigt glad för att vi ska gå dit fler gånger - kanske var det kakan han fick efteråt! Men efter vår tre veckor långa ledighet så kan jag inte annat en undra; måste vi göra det här? Han känns så otroligt balanserad (och jag med för den delen) och är harmonisk och verkar faktiskt lycklig! Men jag vet ju att det går upp och ned. Jag vet inte vad jag ska hoppas på faktiskt, men i mitt hjärta känner jag att mycket av de bekymmer som vi har (haft) är mognadsrelaterade och jag tror att med bra stöd och vägledning så kommer skolan gå bra. X tycker att han är hyperaktiv men jag tycker absolut inte att han är det! Ganska aktiv, men inte överdrivet för en pojke i hans ålder, det är koncentrationen som är det svåra. Att kunna hålla fokus en längre stund. Det som jag funderar mest över just nu är om han ändå kanske mår bäst när han har ETT boende. En fråga jag ständigt återkommer till. Speciellt efter ett litet längre lov, för då är han mest här med mig och då fungerar allt så mycket bättre! Han mår bättre! Jag menar inte att det är bara för att han är med mig - det kanske skulle vara lika dant om han var länge hos sin pappa. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag inte skulle klara av att vara utan honom, jag visste inte att man kunde älska någon så mycket... Han är den vackraste som finns!

Nu är den väck!

Efter veckor av vickande är nu den första tanden tappad och tio kronor inkasserade från tandfén! Simon hade hoppats på en guldtia, men sa bara stillsamt att – Tadfén hade nog ingen växel... när de två femkronorna låg i vattenglaset.

God morgon hela dagen

Jaha ja, nu är klockan 12.00 och vi kommer inte ur sängen... De tre hela veckor vi nu varit lediga så har Simon kilat iväg och hämtat DN åt mig varje morgon, så då har vi blivit liggande och läst i några timmar. Men idag, den sista dagen av semestern, slår vi nog alla rekord. Ingen av oss vill gå upp, vi ligger bara och gäspar, läser, spelar lite Spiderman och har pussbus. Urmysigt så jag förstår inte hur jag ska kunna stiga upp i morgon bitti när klockan ringer halv sju. Galenskap. Men nu har vi lyckats komma på att vi vill äta våfflor så då måste vi gå ut och handla... Var hemma hos Kate igår och hon bjöd på veganvåfflor och då kom jag på att jag aldrig gjort det hemma. Klart Simon ska ha våfflor!

Långsam stress

Inte vet jag vad som egentligen far runt i mitt huvud. Känns ofta som att det pågår femhundraelva tankar och känslor samtidigt, men de liksom glider straxt under medvetandenivån. Undrar om det kanske är lika bra, eller synd. Vad skulle hända om man vågade sig på ett djupdyk? Näe. Jag låter det glida.

Min bror, Isak, mår i alla fall bättre nu och det är en lättnad. Det var hemskt att se honom på sjukhuset för jag kunde inte låta bli att tänka på när jag var där sist, då mormor dog för snart ett år sedan. Fast mormor och morfar är egentligen inte döda. Det är bara ett bus morfar hittat på, det vet jag. Snart straskar han in här och drar en bit på munspelet och retas lite. Det vore så underbart...

Jag har inte skrivit på ett tag och det känns som jag kommit av mig, måste få lite snurr på den här bloggen igen! Problemet är att jag känner mig så sjukt ointressant!!! Jag har spenderat åtskilliga timmar med att läsa andras insiktsfulla bloggar och även studerat annonser på olika datingsajter, och det som slår mig är att alla verkar göra så himla mycket och har mängder av intressen. Jag har inte det. Jag tycker att det är skitkul att storhandla. Men det låter ju inte så attraktivt i en kontaktannons. Så här borde det stå i min annons:

"Hej, jag är en halvhängig tjej på 36 somrar (eller höstar, eller ska jag skrivar sensommrar eller kanske tidig höst? Äsch!) som älskar att storhandla, gå runt i timmar på byggvaruhus och slappa. Jag gillar inte när det händer för mycket, tycker om när det är vardag och blir bara stressad av överaskningar. Jag spelar hellre kort och dricker vin än går på krogen och är gärna tyst i två timmar för att sedan prata oavbrutet i en vecka."

Lillebror

Igår kom Isak ut från operation på kvällen. Mycket riktigt var det bukhinneinflammation och de hade gjort rent hela bukhålan - hur de nu gör det... Mamma o pappa har åkt upp till sjukhuset nu för att vara där när ronden kommer. Isak har fått ngt problem med ögat nu så en ögonspecialist ska titta på det. Gör ont och han kan inte öppna det. Det är inte klokt vad orolig man kan vara, jag har knappt kunnat sova och tänker hela tiden på honom... Min söta lille bror. Nu ska jag damsuga hela huset så jag gör något vettigt med stressen i kroppen. Nintendo funkar oxå.

Oro

Jag har inte gjort några inlägg på några dagar för just nu är vi i Eskilstuna. Min lillebror Isak, som är 18 år, lades in för att operera bort blindtarmen i förrgår. Men det verkar inte ha blivit så bra för de la in honom idag igen och gör en akutoperation. Antagligen har han fått bukhinneinflammation. Orolig...