Resa

I fredags hämtade farmor snutt på skolan, och idag reser jag efter.
Det är märkligt vad tankarna ramlar över en när tiden tillåter. I
går kväll, när jag gått i tystnad en hel dag, slog det mig att jag
är medelålders. Att det snart är 20 år sedan jag var 20. Att inte
mycket blir som man tänkt sig - på gott och mindre gott. Jag är ett
litet liv och knappast så betydelsefull som jag då trodde mig vara.
Jag är viktig för en person, min son. Det är gott och nog. Det är
skönt att känslorna inte är så svullstiga och dramatiska längre.
Kanske är jag lite besviken, men det hör till och är inte hela
världen. Inget är hela världen. Jag är nog ganska lycklig. På ett
odramatiskt vis.