Trehundraelva nysningar har jag lyckats få till idag. Och inte kan jag nysa tyst heller så det har ekat på kontoret. Det är tröttsamt att nysa så mycket, så nu ligger jag som en nytvättad sill på soffan i min mysmundering. Som är asful. Grönaspräckliga plyschbyxor, gamla grå raggsockor, en blus (va?!) och en rosa morgonrock. Det är tur att jag är singel. HA! Det kanske är därför jag är singel...
Torsdagar är tristdagar. Det är första, av två, kvällar Snutt inte är hemma och jag vänjer mig aldrig. På ett vis är det skönt att bara vara tyst, men han saknas enormt. Varje torsdag. Så varje lördag när han kommer hem blir jag så glad så att jag nästan hoppar ur skinnet. Som om vi inte setts på tre veckor. Många tycker ju att jag borde "ta till vara" på de här kvällarna, men jag fattar nog inte riktigt vad det innebär. Eller det gör jag ju, men jag är lat och drivkraften att umgås med andra människor verkar inte jag ha. Jag gillar ju så klart att träffa folk, men jag får inte panik om jag inte gör det på en vecka. Eller jag veeeeeet inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Äh, passa på att slappa hemma i galen outfit...helt rätt!
Du, jag går jämt runt som en slashas här hemma. T hade nog uppskattat att jag NÅGON gång ansträngde mig mer än till mysbyxor och urtvättad kofta
Hahaha, jag behåller min utstyrsel och bär den med stolthet! :)
Jag vet hur det känns....men det blor bättre ju äldre de blir.
KRAM
Skicka en kommentar