Det kallades jag för när jag var yngre. Har egentligen aldrig förstått varför. Jag har alltid uppfattat alla andra som annorlunda, inte mig själv. Jag har alltid väntat på att jag ska lära känna någon, men det verkar inte som om man kommer tillräckligt nära, någonsin. Jag kan tycka att människor, på exempelvis jobbet, är helt skruvade men märker av att alla andra tycker att de är hur normala som helst. När jag tycker att de är luriga. Många tycker att jag är lurig. Jag förstår inte varför, och så har det alltid varit. Skumt. Puss och kram. Idag är i alla fall en bra dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Sitter bara å fnissar åt ditt inlägg ;)
Är alla skruvade?
På vilket sätt?
Är det bra eller dåligt eller både och?
jag tror kanske att mitt ordval var lite klumpigt ;), jag menar att jag inte kan förstå varför jag alltid har setts som lite annorlunda när jag tycker att alla andra är minst lika annorlunda. Det lät nog himla negativt, fast det var inte så jag kände!
Huvudsaken är att du mår bra =) Jag får ofta höra att jag är knäpp och sprallig, men ajg kan inte annat än att hålla med dem. Kram på dig.
Alla är vi "tokiga" på ett eller annat sätt, det är det som gör oss till personligheter.
De vi inte tycker är lite "tokiga" är de som är lika oss själva. Det är känt att vi inte kan se "grandet i den andres öga pga bjälken i vårt eget.
Skicka en kommentar